Buskkärlek - Kapitel 3.
Buskkärlek - Lövig och älskad av alla.
Återblick: Gloria, en lusangripen buske, har bjudit ut Buske på en dejt. Till en början vill Buske absolut inte det, men efter ett tag tar skuldkänslorna över, och han bestämmer sig för att faktiskt tacka ja. Hur kommer detta gå egentligen? Kommer Gloria att förstöra Buske för all framtid, eller kommer de kanske att ha det riktigt trevligt?
Läs veckans kapitel och ta reda på det!
Buske stod i hallen och kammade sina löv. Han hade en märklig känsla i magen. Vanligtvis var han en ganska lugn och cool buske, men idag kände han faktiskt hur det fladdrade i magen.
Buskes mamma stod i dörröppningen till köket och tittade på medan Buske kämpade med en lövtova. Hon suckade, och prasslade sedan fram till honom för att ta över kammandet. Hon slet och drog i tovan, som till slut gav med sig. Hon drog några extra tag med borsten, innan hon tog några bestämda kliv bakåt för att betrakta sitt verk. -Du är redo nu, min kära lilla planta, sa hon ömt. Sedan sprang hon kvickt iväg till vardagsrummet och hämtade kameran. Buske, som inte riktigt var redo, och inte på humör för att bli fotograferad heller, blinkade till när kortet togs. Blixten hade bländat honom, och för ett ögonblick såg han ingenting. -Buske, min lilla älskling! Hur gick det? Mamma var kvickt framme vid hans sida. Synen återvände sakta till Buske, men nu var han arg.
-Nu går jag och får det här överstökat, sa han argt till sin stackars mamma. Han vräkte upp dörren och stegade raskt iväg mot Glorias hus. Bakom sig hörde han sin mamma ropa -Buske, du blundade på kortet, men det gör inget, du är så fin ändå!!
Han knackade 3 snabba knackningar på Glorias dörr. Ingen kom och öppnade. Ett litet leende spred sig över hans ansikte när han förstod att möjligheten fanns att Gloria inte var hemma. Han vände sig kvickt om, och småsprang tillbaka hem. Men han hann bara några få meter innan han hörde Glorias röst bakom sig.
-Buske, du kom! Oh, vad glad jag blir! Kom in, kom in jag har lagat mat, och jag har hyrt en jättemysig film, som jag tänkte att vi skulle kolla på, hihi!
Buske svor tyst, innan han sakta vände sig om. Han fick en chock, och höll nästan på att tappa alla sina löv. Gloria..
Ja, vad är det med Gloria egentligen? Är hon sagolikt vacker, eller fulare än ett träsktroll? Fortsättning följer..
Läs veckans kapitel och ta reda på det!
Buske stod i hallen och kammade sina löv. Han hade en märklig känsla i magen. Vanligtvis var han en ganska lugn och cool buske, men idag kände han faktiskt hur det fladdrade i magen.
Buskes mamma stod i dörröppningen till köket och tittade på medan Buske kämpade med en lövtova. Hon suckade, och prasslade sedan fram till honom för att ta över kammandet. Hon slet och drog i tovan, som till slut gav med sig. Hon drog några extra tag med borsten, innan hon tog några bestämda kliv bakåt för att betrakta sitt verk. -Du är redo nu, min kära lilla planta, sa hon ömt. Sedan sprang hon kvickt iväg till vardagsrummet och hämtade kameran. Buske, som inte riktigt var redo, och inte på humör för att bli fotograferad heller, blinkade till när kortet togs. Blixten hade bländat honom, och för ett ögonblick såg han ingenting. -Buske, min lilla älskling! Hur gick det? Mamma var kvickt framme vid hans sida. Synen återvände sakta till Buske, men nu var han arg.
-Nu går jag och får det här överstökat, sa han argt till sin stackars mamma. Han vräkte upp dörren och stegade raskt iväg mot Glorias hus. Bakom sig hörde han sin mamma ropa -Buske, du blundade på kortet, men det gör inget, du är så fin ändå!!
Han knackade 3 snabba knackningar på Glorias dörr. Ingen kom och öppnade. Ett litet leende spred sig över hans ansikte när han förstod att möjligheten fanns att Gloria inte var hemma. Han vände sig kvickt om, och småsprang tillbaka hem. Men han hann bara några få meter innan han hörde Glorias röst bakom sig.
-Buske, du kom! Oh, vad glad jag blir! Kom in, kom in jag har lagat mat, och jag har hyrt en jättemysig film, som jag tänkte att vi skulle kolla på, hihi!
Buske svor tyst, innan han sakta vände sig om. Han fick en chock, och höll nästan på att tappa alla sina löv. Gloria..
Ja, vad är det med Gloria egentligen? Är hon sagolikt vacker, eller fulare än ett träsktroll? Fortsättning följer..
Kommentarer
Trackback
